jonnabreden

läkarbesöket idag..
10.00 var det röntgen, bilderna visade inga fel utan fina ben istället.
vidare till undersökningen hos mattias, (han är såå snygg)..
han börjar göra dom vanliga testerna för korsband och känner på stabiliteten, allt var jättebra och mitt skadade knä hade bättre stabilitet än mitt friska! Det är hur positivt som helst! Nu var frågan, varför har jag så ont? Efter många om och men säger han; Ditt knä har varit känsligt och haft rodnad efter operationen och vi tror det kan hjälpa med en blandning med kortison och bedövning spruta som vi sätter under knäskålen. Okej tänkte jag, nu kommer jag defenitivt dö. Jag hatar sprutor, finns fan inget som är värre! Ligger på sängen och väntar på att han ska komma tillbaka. In genom dörren kommer mattias med den största sprutan jag sett när jag är vaken! Den var minst 10cm och 2-3m.m bred.. hur ska detta gå?? Lägger mig ner, håller händerna hårt över ansiktet och får frågan; Du har väl tagit blodprov någon gång? Självklart har jag det svarade jag. Fick svaret; Bra, detta gör mindre ont. Huuh tänkte jag, nu kommer han göra detta försiktigt och smidigt och det kommer inte kännas mer än ett litet nyp. Tror ni jag hade fel? SJÄLVKLART! Han tog ett stadigt grepp om sprutan med båda sina händer och HUGGER sprutan rätt in i knät! aaj vad ont det gjorde, tårarna sprutade, fick svårt att andas. Hör mammas röst i bakgrunden; vill du hålla i min hand? jag svarade inte.. sen började hon igen; Jonna, du vet bodil. När hon skulle opereras gick strömmen, tror du hon blev rädd då? Jag svarade med ett gott skratt och tårarna rann. Sen hör jag mattias säga; Tyvärr jonna, men det har blivit ett stopp i nålen, vi måste ta ut den och göra om... GÖRA OOOOM?! Tårarna kom ännu mer och jag kollade på mattias och såg hans besvikna blick och såg verkligen att han led med mig. Vi gör om samma sak, och ännu ondare blev det! Sen var det äntligen över, tack gode gud för det! Efter allt dramatiskt så säger han att korsbandet är bra, stabiliteten är bra, jag har muskler och allt är bra. Men hjälper inte sprutan, och om jag har ont om ca 2 veckor ska jag höra av mig till honom igen, och vi får planera nya ingrepp. Den sista utvägen blir operation, så nu håller jag alla tummar på att denna j*vla spruta hjälper, för jag kommer aldrig gå med på en till spruta, aldrig!

så det är så det slutade med läkarbesöket.
nu vill jag bli bra!!


typ exakt såhär gick de till!
det ser ganska ont ut va? DET VAR DE!