ibland har man funderingar

Men de är inget som ska hindra en.
trots att många av mina funderingar handlar om Handbollen så ska inte de hindra mig till att komma tillbaka. jag tänker ofta hur jag har orkat komma tillbaka efter de skador jag haft. Först var de ryggen när jag spelade med Sävehof, trots den ryggsmärtan med korta muskler osv. så tränade jag på med både klubben och hos sjukgymnasten. När väl ryggen var okej blev vaderna ett stort problem som var tvungen till att opereras. De opererade för att jag hade "förstora" vadmuskler, som tog för stor plats i slemsäcken i vaden, så de var tvungna att göra plats, då blev de operation på båda vaderna samtidigt. Efter den operationen var jag borta i 6 månader och körde rehab.. Redan då tröttnade jag på den rehaben och var nära på att lägga av. Väl tillbaka på planen blir jag målvakt och de går skitbra, väljer efter 2 år som målvakt och massa strul i klubben med tränare som slutar osv. Väljer jag att gå tillbaka till moderklubber Bk Heid och kör dubbelpass med Juniorer och A-flickor. Juniorträningen var jag målvakt och hos A-flickorna var jag utespelare. Under detta blev jag sjuk, väldigt sjuk.. Inget jag har lust att gå in på, men hade en väldig uppförsbacke efter det som jag tog mig igenom. Bröt även armbågen efter jag blivit bra och kunde inte köra handboll på den nivån jag ville. Efter det har jag ett år där allt flyter på, allt går skit bra och handbollen är de bästa som finns, men man ska inte vara allt för glad för då händer de olyckor, och de har jag nu lärt mig. Efter ett år i grym form drar jag av främre korsbandet och sliter av en tredje del av menisken på en träning.. Detta resulterade till två operationer, en spruta för att ta ut vätska, en kortisonspruta och en j*vla massa tabletter. Efter andra operationen händer något som inte får hända under min rehabtid. Jag får 7-8 halsfluss mellan januari-mars och går ner mycket i vikt, i mars får jag även en körtelfeber som håller på till slutet av maj. Ingen hård träning på rehaben och de gör att knät blir svagare och de tar längre tid för mig att komma tillbaka. Nu idag ser jag resultat av min träning och känner mig snart redo för planen och matchtröjan, men jag tänker samtidigt; Hur lång tid tar de till nästa skada? Kommer jag orka med något mer? Kommer jag lägga av med handbollen så fort jag får en till motgång? Jag har svaret; Så många år jag kämpat nu, har jag bara sett en sak.. Motgångar ger framgång. Det är det enda jag får tänka. Jag skulle aldrig ge upp de roligaste i mitt liv för en skada, glöm de!

Men samtidigt kommer tanken hela tiden; hur länge ska jag orka kämpa?


Kommentarer
Postat av: qa

2009-11-19 @ 22:55:29
Postat av: sandra

Jonna du är bäst, glöm ej de!

2009-11-19 @ 22:56:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback